Välkomna, Vänner!




BÖRJA HÄR ^


Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Johannes 1:9)


Det där med ånger är ett svårt kapitel när det drabbar människor. Att det drabbar människor är ett hälsotecken. Den som inte känner ånger inför sina begångna misstag som har drabbat andra, har passerat gränsen för psykopati. I vårt tidevarv är det ett vanligare tillstånd än vi kanske vågar tänka på. Det innefattar allt ifrån det att "kunden alltid har rätt" numera är ett talessätt som ingen minns till grov brottslighet enligt erkända och icke erkända begrepp.

Många går runt och ångrar saker hela livet, saker som hände i deras barndom. Många ångrar att de inte kunde komma på andra sidan onödiga gräl med vänner, inte var ett nummer större och tog första steget. Många ångrar och mår dåligt av att de gör så mycket av rädsla för vad andra ska tänka, i stället för det som de vill göra eller det som de vet är mer rätt, när sanningen är att ingen tänker på vad de gör överhuvudtaget, men troligen skulle notera dem ifall de just hade integriteten att göra det rätta.

Det finns så många varianter på ånger.

Att ha prioriterat fel. Ofta är människors största ånger att de inte tillbringade mer tid med sin familj.

Att ta del av vad gamla människor ångrar är ett sätt att kanske, kanske komma ihåg att undvika att begå samma misstag. Men när vi ser till hur människor faktiskt fungerar verkar det som om människor har väldigt svårt att lära sig av misstag.

En stor del av mänsklig ånger består av det som INTE gjordes. Om du har saker som du vet att du borde göra och säga i relation till dina medmänniskor, så gör och säg dem, nu! Vänta inte med att ringa det där samtalet, med att åka och hjälpa till med det ena eller andra som du vet att du borde hjälpa till med, säg förlåt - idag, säg att du älskar dem du älskar. Få det gjort!

Och så har vi brotten. Brotten mot Guds instruktioner om hur vi bör leva och vad vi inte bör göra. Det är tydligt att vi inte ska göra andra illa. Vi ska inte det, bara. Den som medvetet gjort andra illa känner ånger eller så lider vederbörande av psykopati. Det finns liksom inget mellanting där.

Du som har begått onda handlingar mot andra - sluta att finna ursäkter för dina handlingar. Du ÄR ansvarig för dina handlingar. Sådana är reglerna. Och första steget mot en lösning av dina brott är att du erkänner att du har begått dem. Det kräver något av dig, och förmodligen kräver det att du är en något större människa än det lilla motståndets lag eller din fåfänga. Du kan inte få en äppelskrutt att se ut som en guldtacka hur fåfäng du än är. Du måste byta ut den ruttna gamla surkarten mot en guldtacka, och det kräver faktiskt insatser av dig. Om det är möjligt måste du gå tillbaka och be om förlåtelse för vad du har gjort, och försöka att gottgöra det. Det är vägen som du måste gå. Andra har gått den förut, och hela frågan är: - Är du stark nog för att gå den? Den som går den vägen finner läkning, och ett nytt och bättre liv - i all evighet.