Välkomna, Vänner!




Börja här ^


Det är en tid för minnen.

Tänk, så mycket, som de som vi saknar, kanske inte anar om den tid som har varit sedan de lämnade det jordiska. Världen har förändrats så mycket, under de senaste åren på så kort tid, och dessförinnan så drastiskt.

Det sägs att alla sår läker. Vem vet om det är sant, egentligen, men vi lär oss att leva med våra sår, om det inte är så. Ibland är förändringar så stora att vi inte riktigt blir samma person igen, som innan de skedde. Vi blir någon annan litegrann, i vår jordiska självidentitet, och får lära oss att vara den människan.

Saknad kan fylla ett helt hus. Ett tomrum kan riktigt eka tomt. Men det tomrum som någon lämnar efter sig är av en helt annan karaktär än det tomrum som inte fylldes ut av någon, någon värd att älska, som vi delat så mycket med.

De som älskar oss vill oss väl. De vill inte att vi ska gå runt och lida. Det är ju så självklart.

"Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." Uppenbarelseboken 21:4